Visserligen har jag besökt Madagaskar vid två tidigare tillfällen men södra delen av denna jätteö var fortfarande en vit fläck. Så den 29 september lämnade jag ett gråmulet Linköping och tog tåget till Arlanda. Efter mellan-landningar i London och Johannesburg landade jag på Ivato utanför Antananarivo efter 21 timmars resa. Tyvärr hann inte stora resväskan med planet från London. Jag gick in till försenat/förlorat bagage-avdelningen och bad dem skicka resväska till Antsirabe där jag planerat boende första natten. Damen stirrade på mig och konstaterade kort att ville jag ha min väska fick den hämtas på Ivato.
Jag träffade min guide Bernary och min chaufför Batsy och vi kom överens om att planerna måste göras om. Jag blev tvungen att stanna i Antananarivo första natten, åka ut till flygplatsen nästa dag och hoppas att min väska var med planet 24 timmar senare. Till min stora glädje hittade jag väskan på rullbandet och vi kunde omedelbart fortsätta med bil till Antsirabe. Övernattning på Royal Palace Hotel vilket inte riktigt motsvarade förväntningarna man kan ha på ett hotell med detta namn.
Nästa förmiddag ägnades åt olika hantverksmarknader bl a zebuhornsslöjd.
Efter lunch fortsatte vi huvudväg 7 söderut. Fläckvis är vägen otroligt dålig med djupa hål men det finns inga pengar för upprustning. Längs vägen sker en stor kommers. På ett ställe tillverkade man och sålde en olja ( att användas för att smörja in kroppen ) kokad på Geraniumblad. Man kände den speciella lukten på långt avstånd.
Efter 3,5 timmars skumpande på kurviga vägar nådde vi Ranomafana NP och jag checkade in på Setam Lodge. Jag planerade att gå en liten promenad i omgivningarna men resans enda regnskur gjorde att jag hellre förberedde morgondagens tur i regnskogen.
......................................................................................................................................................
Uppe tidigt och fotograferade bl.a. Blue Coua, Madagaskar White-Eye,Madagascar Starling och Madagascar Blue Pigeon. 4 av Madagaskars drygt 100 endemiska fåglar.
Madagascar Blue Pigeon
En kort stund senare kunde vi jämföra dessa djur med en grupp Eastern Grey Bamboo Lemur.
Den bambu-lemur som är i särklass sällsyntast är Greater Bamboo Lemur och nu fokuserade vi letandet i den bambudominerade skogen till denna art. Efter en timmes sökande hade vi till min stora glädje också hittat 3 individer av denna raritet.
Nattaktiva lemurer kan ibland vara svåra att hitta men det gäller inte gruppen ullmaki. I ett träd satt 3 st Peyrieras Wooly Lemur och tog igen sig.
Ett annat djur som väntade på mörkrets inbrott var ringnattskärran.
Innan förmiddagens vandring var över hann vi också se en sjätte lemur nämligen den mycket charmiga Black-and-white Ruffed Lemur. Min erfarenhet är dock att de oftast sitter högt uppe i något mycket lummigt träd och är svåra att fotografera.
Efter lunch var det dags för grodjakt. Det finns ett släkte grodor, Mantella, som bara påträffas på Madagaskar. De är små grodor men ofta med vackra färger. Tyvärr är många av de 16 arter i släktet idag utrotningshotade så när jag fick erbjudandet att leta Mantella baroni nappade jag direkt. Först en bilfärd på 7 km. Därefter lite letande i ganska igenvuxen,fuktig mark. Där var denna skönhet !
Tyvärr blev det ingen nightwalk inne i regnskogen. ( inställd av säkerhetsskäl, farliga djur av släktet Homo sapiens ) Däremot kunde min guide visa några nattdjur längs vägen. Genom att gnida in en trädstam och några grenar med banan kunde man locka fram Brown Mouse Lemur. Denna lilla primat har längden är 7 - 9 cm ( huvud + kropp ) och vikten 40 - 45 g. Jag tror faktiskt man hittar fler bruna musmakier i secondary vegetation ( vägkanten ) än i primary rainforest.
Nästa dag åkte vi till Vohiparara. Jag hade en hel del fåglar med på önskelistan men min guide verkade mer intresserad av lemurer än fåglar. Jag fick dock se bl. a. Tylas Vanga och Pollen´s Vanga men tyvärr inga bilder. Däremot gick det bättre med lemurerna. Med hjälp av extra spotter Bado fick jag snart se en grupp Redfronted Brown Lemur.
Bilden ovan visar en hane som är gråbrun med rödbrun krona medan honan är mer rödbrun. Det var nio djur i denna grupp.
Bara en kort stund senare hade vi ännu en grupp lemurer. Denna gång var de Redbellied Lemur och de var betydligt rödare i pälsen än föregående art. Nedanstående bild visar en hane. Honan har en ljusare päls på undersidan. Denna grupp bestod bara av 4 individer. ( hane, hona och två ungar )
Under eftermiddagen tog jag en egen promenad och fann ganska många fåglar jag kände igen. Velvet Asity, Madagascar Brush Warbler för att nämna några.
Tredje dagen i Ranomafana återvände jag till Parc Office och vi tog en lite längre promenad in i parken. Det började bra med två lite morgontrötta gyllena bambulemurer som kom fram till mina skor innan de upptäckte vem jag var. Jag blev så paff att jag inte ens hann få upp kameran. Idag skulle vi bl. a. leta markblåkråkor och snart hade vi en Pitta-like Groundroller inom synhåll. Jag tog många bilder innan någon blev någorlunda ok.
Plötsligt dök det dock upp ett däggdjur man inte så ofta får syn på, nämligen en ringsvansmangust. Det är ett litet madagaskar-rovdjur, som också äter frukt så vi kunde locka fram den till fotoavstånd med hjälp av universalhjälpmedlet banan.
Vi fick snart syn på en stor grupp Milne-Edwards Sifaka med ganska små ungar. De flesta sifakor har ljus päls men ME:s Sifaka är övervägande svart med ett mindre ljust parti.
Jag övernattade i en bungalow på Zongo Hotel och i närmaste träd satt Oustalettis kameleont och vakade över mig hela natten. Tidigt nästa morgon åkte vi till Anja Community Reserve som framför allt är känt för sin stora mängd ringsvanslemurer. Precis som sifakorna har de vid den här tiden ungar. De flesta honor föder en unge men några hade också fött tvillingar. Spana in konkurrensen mellan ungarna på mammans rygg.
José var som de flesta guider på Madagaskar fantastiskt kunnig och visade mig fåglar ( Madagascar Stone-Chat, Common Jery, Fody, Madagascar Cisticola, Madagascar Bee-eater, Green Sunbird, Madagascar Buttonquail, Paradise Flycatcher ), endemiska växter, medicinalväxter, en häftig insekt Flatida rosea mm
Som så många andra lemurer är den klassad som starkt hotad av Internationella naturvårdsunionen.
Under sista delen av vandringen såg vi Tylas Vanga, Pollen´s Vanga, Ashy Cuckoo Shrike, Madagascar Woodrail mm.
Under eftermiddagen gjorde jag en egen vandring och tog bilder på Uroplatus sikorae.
Jag undrar om det finns något djur som är bättre på kamouflage. När jag tog nästa bild trodde jag djuret försvunnit.
Efter tre dagar i Ranomafana var det dags att åka söderut. Efter några timmar på väg 7 anlände vi Ambalavao. ( nya dalen ). Här besökte jag en plats där man tillverkade Anteimoro-papper enligt en 1000-årig tradition.
Jag fick också studera tillverkningen av silke, både vilt sike och silke odlat på mullbärsträd.
På gatan utanför hotellet fick jag syn på en ny fågelendem. En liten fink med namnet Madagascar Mannikin.
Många ungar tränade klättring på skakiga armar och ben.
Tog man sig upp på lite högre höjder kunde man skåda både endemiska ödlor och växter. Vad gör man inte för en endem ?
och lönen för mödan var bl. a. den vackra Oplurus grandidieri.
Jag fick också fina bilder på Forest Rock Thrush.
Efter några timmars vandring i Anja var det dags att åka vidare. Målet för dagen var Isalo National Park.Vi kom till Ranohira kl. 15.30 och jag träffade morgondagens guide José för att diskutera upplägg.
Övernattning på rätt lyxiga hotel Jardin du Roy.
Isala är en mycket vacker nationalpark med berg uppbyggda av sandsten.
På väg upp till vattenfallet hade vi fina observationer av Benson´s klipptrast. ( lokal endem )
Uppe på platån fanns väldigt många lokala växtendemer som t.ex. Pachypodium rosulatum var. gracilis. ( växten till vänster i bild )
På vägen tillbaka sprang vi på en ny lemurart. Verreaux´s Sifaka hittar man bara på södra Madagaskar och den är lätt att känna igen med sin ljusa päls med svart krona. Normalt lever den i grupper på 4 - 8 djur men den här gången såg vi bara en individ.
Den rätt kuperade vandringen i Isalos NP och gårdagens strapatser på stenarna i Anja hade frestat mitt vänsterknä och på tillbakavägen kändes det inte alls bra.
Här är svårt att vila så det är bara att linda knäet och fortsätta. Eftermiddagen ägnades åt fåglarna runt Jardin du Roy. Höjdpunkten var en Madagascar Kestrel på nära håll i solnedgångsljus.
Tidigt nästa morgon gick färden vidare till Zombitse National Park. En färd på 70 km. Det blev en ny dag rik på fantastiska observationer.
Min guide Nicola visste precis var man hittade hotspot-arterna. Jag hade med mig en lång önskelista och jag tror han lyckades skaka fram allt som stod på den den. Vi mjukade upp oss med White-browed Owl ( madagaskarspökuggla ).
Koua är ett släkte inom familjen gökar och den största arten i släktet är Giant Coua. Den lever helt på marken.
Vi såg en mängd andra fåglar, three-eyed lizard, flera Phelsuma-arter, kameleonter , baobabträd av arten Adansonia ruprostipa, en orm av släktet Langaha mm.
I Zombitse finns en lokalt förekommande lemur, Hubbard´s Sportive Lemur. Den är nattaktiv och beroende på var den tillbringar den ljusa delen av dygnet kan den vara svår att få syn på. Nicola fick leta en stund och så plötsligt satt den där framför mig.
Den mest exklusiva fågeln i Zombitse är Appert´s Greenbul. Vi såg den på flera ställen men genom sitt hoppande omkring på marken i rätt tät vegetation var den ovanigt svårfotograferad. Jag tog säkert flera hundra bilder utan känna att jag var nöjd. Här är i alla en av många bilder.
På vägen tillbaka lyckades Nicola även plocka fram en Coquerel´s Coua.
Efter 3,5 timmar i skogen tackade jag min guide för väl genomfört arbete och vi fortsatte till Zombitse Ecolodge där jag skulle övernatta. Jämfört med övriga hotell var detta betydligt mer primitivt för här fanns varken vatten eller el. Skönt att jag hade en effektiv pannlampa i min packning Eftermiddagen ägnade jag åt att lära mig traktens växter eftersom ekolodgen också var en mindre botanisk trädgård.
Bilden nedan visar min bungalow på Zombitse Ecolodge.
Den var faktiskt bättre än vad jag från början anat. När det började mörkna runt kl.18 hörde jag ett märkligt tassande på mitt innertak. Små tomtar på loftet ? När jag några minuter senare tittade ut fick jag förklaringen.
På vinden bodde ett antal Grey Mouse Lemur så när jag tittade ut och lyste med pannlampan såg jag ett antal gula ögon titta på mig.
Tidigt nästa morgon fortsatte färden mot Tulear. Hur tidigt bilen än startade hade ändå min chaufför Batsy alltid varit uppe och tvättat den. Snabbåten till Anakao avgick kl. 9.00 så vi var tvungna att med hygglig marginal vara på plats i hamnen
Jag fick åka på en zebu-kärra ut till båten. ( Här fanns inga bryggor )
På en knapp timme var vi frame i Anakao och jag checkade in på hotel Safari Vezo. Mycket charmigt och mycket vackert.
Det fanns tre saker som drog mig till Anakao. Den allra viktigaste anledningen var att jag läst att det här fortfarande går att hitta äggskal från den jättelika elefantfågeln som dog ut för 400 - 500 år sedan. Så direkt efter kortare lunchpaus drog jag iväg längs stranden.
Efter ett par timmars letande hittade jag först en liten skalbit, sen en till och sammanlagt såg jag hela fem skal Fantastiskt ! Det var över förväntan.
Nästa morgon hade jag bokat en kille som med båt skulle ta mig över till ön Nosy Ve. Det var den andra anledningen till att jag tagit mig till Anakao.
På Nosy Ve finns en koloni av rödstjärtad tropikfågel. Det är en havsfågel som inte alltid är så lätt att få syn på så har man den så här lättillgängligt skall man ta chansen. Vid färden över till ön på morgonen gick det inga vågor alls och vi var framme efter en knapp timme. I den lågvuxna vegetationen på södra sidan av ön kunde man under buskarna finna både vuxna fåglar samt äldre och yngre ungar.
I luften fanns en hel del vuxna fåglar så det var bara att rikta in teleobjektivet.
Den tredje anledningen till att jag åkt till Anakao var att detta är en plats där man skäligen enkelt kan finna den lokala endemen kuststentrast och inte behövde man leta länge ...
På eftermiddagen letade jag efter flera äggskal från elefantfågel och till min förvåning visade det sig att det här finns rätt gott om dem. Mycket glädjande att befolkningen inte har kommit på att samla och sälja. Det är visserligen förbjudet men det är mycket på Madagaskar som är förbjudet men ändå förekommer.
Tidigt nästa morgon tog jag båten tillbaka till Tulear där Bernary, Batsy och bilen väntade. En kort transport till Arboretum d`Antsokay.
Här var min tanke att jag skulle lära mig lite mer om det unika ekosystemet spiny forest innan jag besökte denna naturtyp. Nu kunde man stifta bekantskap med många av de växter som är så speciella i spiny forest.
Didierea, Alluadia, Euphorbia, Aloe, Kalanchoe, Deloix, Pachypodium, Adansonia.
Om jag skall välja en av hundratalsväxtbilder får det bli Didierea madagascariensis.
Jag hade en trevlig guide, Jeanto Soa, som dels berättade om trädgårdens växter men som också visade mig en hel del fågel. En av de vackraste fåglarna var Green-capped Coua.
Nästa dag fortsatte vi till Ifaty, där jag sa adjö till Bernary och Batsy som skött sina jobb på ett förtjänstfullt sätt.
Under eftermiddagen förberedde jag kommande dagars besök i Spiny Forest.
Den första dagen tillbringades i Reniala Forest och Dabe med assistans av två yngre gossar var utmärkta guider. Även här fick jag se allt som stod på min önskelista.
Höjdpunkter på fågelsidan var Longtailed Groundroller
och Subdesert Mesite.
Jag fick också fina bilder på Archbold´s Newtonia, Running Coua, Crested Coua, Thamnornis Warbler, Lafresnay´s Vanga, Hook-billed Vanga, Sickle-billed Vanga, Redtailed Vanga, White-headed Vanga, Green-capped Coua, Fody, Madagascar Kestrel.
Vi såg 3 ormar. 2 olika Langaha-arter plus Mimophis mahfalensis. Bilden nedan visar en Mimophis som smyger på en Three-eyed gecko.
På kvällen var jag tillbaka för en nattvandring i Reniala Forest.
Kvart över 6 , precis som vanligt, dyker de första musmakierna upp.
och en svart skorpion.
Det var verkligen en välfyld dag från morgon till kväll. Att sedan avsluta med en god middag på hotell La Mira kändes som en värdig avslutning av dagen.
Nästa morgon besökte jag den närbelägna Mousa-forest som ägs av familjen Mousa. Där mötte jag mina guider, pappa Mousa och hans son Freddie klockan 6. Det blev många repriser från gårdagen men eftersom inte alla arter tidigare fastnat på bild fick jag en ny chans idag.
Jag fick bl. a. bättre bilder på Running Coua.
Höjdpunkten var dock när de visade mig en nyupptäckt lemur. Det är bara några månader sedan den beskrevs första gången. Den hade fått det träffande namnet Black-shouldered Sportive Lemur. Arten är nattaktiv och den satt och sov öppet uppe i ett träd. Far och son Mousa berättade att man hittills bara funnit 6 individer av denna nya art. Roligt att få se en art som ännu inte har dykt upp i någon madagaskar-fauna.
Jag åkte sedan hem och vilade mig några timmar för att återvända till nattvandringen.
I ett och samma träd bodde en stor mängd musmakier av två olika arter, Både Grey Mouse Lemur och Grey-brown Mouse Lemur. När man ser båda arterna samtidigt är det inte svårt att skilja dem åt.
Vid tidigare nattvandringarna hade jag ett par gånger sett Lesser Hedgehog Tenrec men inte fått några bra bilder. Den här gången fick jag glädja mig åt fina observationer och bra bilder av denna art. Jag har också lärt mig att det inte är så lätt att få syn på tanreker.
En annan höjdpunkt denna kväll var den nattaktiva lemuren White-footed Sportive Lemur. Det här är en art som är väldigt svår att se under dagtid då den i regel sover inuti ett ihåligt träd.
Jag fick också se två arter av Bigheaded Gecko. Paroedura picta och Paroedura bastardi. Nedanstående bild visar P picta.
Dagen efter flög jag från Tulear tillbaka till Antananarivo. Jag ägnade em åt lite shopping samt att träffa min gode vän Prosper som jag lärde känna förra gången jag var på Madagaskar 2009.
Nästa dag flög jag hem till Sverige igen och efter 18 dagars rundresa på Madagaskar kunde jag konstatera att jag sett och upplevt så mycket att det för stunden var svårt att" ta in mera" Nu gäller det att smälta allt man varit med om och 4000 bilder kan säkert hjälpa mig att minnas.
